Ett lugn
Helsingborgs festivalen -08 har gått till historien. Varit fin fina dagar. Fyllda av öl och sol. Fredagen blev det träff med Värnamo folk. Väldigt trevligt minsann. Phransson, även kompis till min morbror John. Vi pratade lite.. På scen stod en artist som påminde om John. Det kändes hårt. Saknaden blev desto större. Men gick bra.
Beachen har det blivit. Första gången jag visar mig på stranden på flera år. Det är ett stort steg minsann. Men ett steg i rätt riktning. Efter Johns bortgång lovade jag mig att aldrig skämmas. Aldrig, aldrig mer. John var inte det starkaste människan. Hans självförtroende var inte på topp. Jag ska inte vara så. Utan ett självförtroende knäcker man sig själv. Det har börjat byggats upp. Inte bara på utsidan, utan insidan. Jag är på väg till toppen. För första gången på säkert 7 år, är jag nöjd med min kropp. Eller på bra väg iaf. Det är underbart.
Fan vad mycket skit snack det blev nu.
Men man ska hitta något positivt av allt. Johns bortgång har fått mig att leva för dagen. Leva som den jag är.
Jag känner ett lugn.