Stämma sjukvården!!
Känner att det kanske är dax att uppdatera här. Mest för att jag måste få klaga av mig..
I fredags hade jag tid hos en ortoped specialist. Beskedet jag fick där, har jag fortfarande inte kunnat ta in. På grund av utbrednad och storleken på mina cancertumörer på tån, (de är godartade, så ingen fara där) måste de kanske kapa halva min tå! I tån finns fyra små små blodkärl. Tre av dessa ligger risigt till. Att de inte skadas under själva ingreppet är minimal.
Nu väntar jag på operation, jag har förtur. Men pga strejken kan det dröja. Efter första operationen är hela tån kvar. Men läker det inte, kommer de kapa av tån.
Allt detta pga denna långa väntetid!
I maj, för ett år sen, gick jag till vårdcentralen i Båstad. Läkaren där kollade på tån, sa "-Jaaa, den där tån ser juh lite konstig ut!".. Detta sa hon med lite skratt i rösten. Jag fick remiss till röntgen. Fick komma dit två månader senare. Där konsterades att inget var brutet. Jag ställdes i kö för trätt med en ortoped. Tid för detta fick jag den 5 december. Där fick man aningen om att det kunde vara tumör, magnetröntgen skulle göras snarast. Magnetröntgen gjorde en månad senare. Svaren kom, allt verkade ofarligt. Operation ännu någon månad senare. Där kommer läkaren fram till att operation inte kunde göras pga att den hade växt så pass mycket. Ännu en gång blir man orolig och får vänta. Finnålspunktion stod nu på schemat. Detta ingreppet gjorde sååå förbannat ont! Fem-sex stick i den lilla tån. Provsvaren kom, inget farligt. Å i fredags fick jag träffa specialisten.
Detta har nästan tagit ETT förbannat år! Hade läkaren i Båstad tänkt till lite, hade det förmodligen sett helt annorlunda ut. Eftersom röntgen inte visade något brutet, hade hon kanske kunnat tänkt på att det skulle kunna vara något allvarligt. Hade jag fått operaras i höstas, hade risken inte varit så stor att jag kommer förlora halva min tå!
Jag ska stämma sjukvården!
Okej, en tå kan ses som en skitsak! Jag är såklart tacksam över att tumörerna är ofarliga. Men att de kanske ska kapa tån, pga att sjukvården inte har skött detta rätt, känns minst sagt jävligt hårt!
Nu gäller det att ta en dag i taget, försöka tänka positivt.
I fredags hade jag tid hos en ortoped specialist. Beskedet jag fick där, har jag fortfarande inte kunnat ta in. På grund av utbrednad och storleken på mina cancertumörer på tån, (de är godartade, så ingen fara där) måste de kanske kapa halva min tå! I tån finns fyra små små blodkärl. Tre av dessa ligger risigt till. Att de inte skadas under själva ingreppet är minimal.
Nu väntar jag på operation, jag har förtur. Men pga strejken kan det dröja. Efter första operationen är hela tån kvar. Men läker det inte, kommer de kapa av tån.
Allt detta pga denna långa väntetid!
I maj, för ett år sen, gick jag till vårdcentralen i Båstad. Läkaren där kollade på tån, sa "-Jaaa, den där tån ser juh lite konstig ut!".. Detta sa hon med lite skratt i rösten. Jag fick remiss till röntgen. Fick komma dit två månader senare. Där konsterades att inget var brutet. Jag ställdes i kö för trätt med en ortoped. Tid för detta fick jag den 5 december. Där fick man aningen om att det kunde vara tumör, magnetröntgen skulle göras snarast. Magnetröntgen gjorde en månad senare. Svaren kom, allt verkade ofarligt. Operation ännu någon månad senare. Där kommer läkaren fram till att operation inte kunde göras pga att den hade växt så pass mycket. Ännu en gång blir man orolig och får vänta. Finnålspunktion stod nu på schemat. Detta ingreppet gjorde sååå förbannat ont! Fem-sex stick i den lilla tån. Provsvaren kom, inget farligt. Å i fredags fick jag träffa specialisten.
Detta har nästan tagit ETT förbannat år! Hade läkaren i Båstad tänkt till lite, hade det förmodligen sett helt annorlunda ut. Eftersom röntgen inte visade något brutet, hade hon kanske kunnat tänkt på att det skulle kunna vara något allvarligt. Hade jag fått operaras i höstas, hade risken inte varit så stor att jag kommer förlora halva min tå!
Jag ska stämma sjukvården!
Okej, en tå kan ses som en skitsak! Jag är såklart tacksam över att tumörerna är ofarliga. Men att de kanske ska kapa tån, pga att sjukvården inte har skött detta rätt, känns minst sagt jävligt hårt!
Nu gäller det att ta en dag i taget, försöka tänka positivt.