Älskade morbror, jag saknar dig!

Älskade morbror John. Jag saknar dig så mycket! Varför, varför, varför?
Nu har det gått mer än en vecka sen jag fick det fruktansvärda samtalet från mamma.
"Johanna sätt dig ner, jag har något hemskt att berätta.. John är död"....
Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Min morbror, min morbror. Min älskade morbror.
Du var som en bror för mig. Jag har alltid sett upp till dig. När jag var mindre ville jag alltid ha din uppmärksamhet, vilket jag också fick. Du har alltid funnits här för mig. Min Jonte-Myra.

Jag har inga ord som kan beskriva hur saknad du är. Hur många som saknar dig. Alla har fint att säga om dig. Ingen förstår varför. Snälla kan ingen väcka mig och säga att detta bara är en ond dröm. Jag vill kunna ringa dig, höra din röst. Säga att min operation gick bra. Du som var så orolig för mig. Nu får du aldrig reda på hur bra det gick.
Jag vill kliva in i din lägenhet. Få Ludde bussad på mig. Se dig sitta vid datorn, i soffan. Bara se dig. Få krama om dig. Prata om framtiden. Så som vi brukade göra.

Du skulle juh komma ner å se min lägenhet i sommar. Vi skulle sitta ute och dricka öl på en uteservering. Jag skulle visa dig Helsingborg, min fina stad. Du fick aldrig ens se min lägenhet. Aldrig uppleva mitt fina Helsingborg.

Jag fick för lite tid med dig John. Det fanns så mycket mer jag ville dela med dig.

Men jag är tacksam för den tid vi fick tillsammans. Jag vet att du ser mig just nu. Att du vakar över mig. Ser till så att ingen ont händer mig. Du gjorde mig stark inför operationen i måndags, du gav mig kraft. Du ger mig kraft hela tiden. Jag vet att du inte vill att jag ska vara ledsen, att jag ska fortsätta leva som innan. Jag ska försöka, för din skull.

Jag älskar dig John! En dag ses vi igen, lova att ta hand om oss här nere tills dess. Du kommer alltid finnas i mina tankar och i mitt hjärta!