Drömmar
Drömde om dig inatt. Älskade John. Vi kramades. Det kändes så verkligen. Du sa att det inte var meningen. Att det skulle vara ett rop på hjälp. Dessa ord i drömmen har påverkat min dag. Jag tolkar drömmen om och om igen. Det kändes så verkligt.
Vid mitt första försök till att krama dig, stötte du bort mig. På ett sådant kaxig sätt du ibland brukade göra. Sen kramades vi. Du tittade på mig och sa "Vad gullig du är mot mig Johanna". Du log. Jag log.
Jag saknar dig så ofantligt mycket. Älskade morbror. Kommer det komma en dag, då vi alla kan gå vidare? Du ville inte såra någon. Men du lämnade efter dig ett stort tomrum.
John, jag har alltid älskat dig och jag kommer alltid att göra. Du finns hos mig hela tiden. I mina tankar, i mitt hjärta.
With every step I take,
I'll be missing you.
åh vad fint skrivet... det är så ofantligt svårt att komma över en annan människas bortgång. tiden läker INTE alla sår, men man kan lära sig att leva med dom.
Tack fina du för din kommentar =)
kram
haha... du det har jag faktiskt också tänkt på emellanåt! Du var en bra vän ska du veta, även om jag var dum och inte vågade bli riktigt nära vän med nån tyvärr, pga hur det var hemma o så... jag har fortfarande kvar kepsen jag köpte när vi åkte till jönköping den där första dagen när jag klarat uppkörningen =)
vad gör du nu förresten?
kramar